Inledning
Natten till långfredagen 1845 utbryter en förödande brand i prästgården Friared i Hajoms socken, Marks härad. Komministern Birger Lorents Bergendahl med hustru och fem barn lyckas rädda sig ut genom ett fönster. I en vindskammare väcks komministerns syster av röken och har sinnesnärvaro nog att genom ett fönster kasta ut sin fyraårige son som därmed klarar sig oskadd. Själv har hon inte samma tur utan bränns inne tillsammans med en piga, Vilhelmina Flodbäck 19 år.
Branden måste ha varit en katastrof för familjen Bergendahl. Som komminister levde Birger Lorents redan innan olyckan under små omständigheter och nu var hemmet borta tillsammans med de flesta tillhörigheterna.
För pojken som blev räddad genom ett vindsfönster var branden också ödesdiger även om han säkert inte helt förstod vad det innebar för honom. Han blev nu i ett slag föräldralös. Eller blev han verkligen helt föräldralös? Modern angavs i Hajoms kyrkböcker som ”fru” vilket bör ha inneburit att hon var gift. Men varför reste hon till Hajom själv och var fanns i så fall mannen? Efter att ha läst om brandens efterdyningar i några sockenstämmoprotokoll blev jag sugen på att veta mer och försöka besvara några frågor jag undrade över. Dels var jag nyfiken på hur det gick med komministerfamiljen och om man fick någon hjälp för att överleva och få prästgården återuppbyggd. Jag blev också intresserad av Bergendahls systers historia och inte minst hur det gick för hennes son senare i livet.
Om Johanna Maria Ahlgren
Johanna Maria Ahlgren, som den omkomna systern hette, var dotter till Carl Peter Bergendahl och Britta Bese och föddes 1801 på Gästgivargården i Svenljunga. Hon hade två äldre bröder, den blivande komministern Birger Lorents född 1796 och Anders född 1799. Fadern anges omväxlande som lantmätare eller ingenjör. Modern dog kort efter att Johanna fötts och ett antal år senare gifte Carl Peter om sig med Agneta Christina Bånge. I detta gifte föddes sex barn mellan åren 1819 och 1829 då den nya familjen fanns i Sexdrega.
Från 1822 befann Johanna Maria sig på Öllestads säteri i Djurröds socken, Kalmar län. Hon är här skriven hos änkefrun krigsrådinnan Fredr. Elise Unge och anges som Demoiselle.
På Öllestad fanns vid samma tid en student, Carl Oscar Ahlgren, född 1820 i Ronneby. Då Johanna 1842 reser från Öllestad till Tranemo socken i Kinds härad anges hon i en utflyttningslängd som lägrad under äktenskapslöfte av studenten Ahlgren.
I Tranemo uppsöker hon sin styvmor, Agneta Christina, som befinner sig på gården Ljungsnäs tillsammans med sina barn. Hit hade Agneta Christina kommit efter det att Carl Peter dött i Sexdrega 1837.
I Ljungsnäs föder Johanna den 18 maj 1842 en pojke som får namnet Karl Henrik. Vittnen är Johannas halvsyskon Carl och Carolina samt prostinnan Carolina Hagstedt. Som far anges handlanden herr Carl Oscar Ahlgren.
Trots äktenskapslöftet gifte sig uppenbarligen aldrig Johanna och Carl Oscar. Hon var vid nedkomsten 41 år och Carl Oscar var 19 år yngre. Om något gifte kom till stånd borde det finnas i kyrkböckerna i Djurröd eller Tranemo vilket det inte gör. Hon kommer själv till Tranemo och när hon hösten 1842 reser till sin bror i Hajom är hon själv tillsammans med sonen.
Demoiseller och mamseller
Johanna vistades alltså under större delen av sitt vuxna liv hos familjen Unge på Öllestorps säteri. I källorna anges hon i de flesta fall som demoiselle men även benämningen mamsell förekommer. Den senare benämningen uppfattar jag som en försvenskning av det franska ordet demoiselle som avsåg en ogift icke adlig kvinna. Benämningarna användes säkert som en viss statusmarkering för att särskilja användarna från ogifta kvinnor av enklare ursprung.
I husförhörslängder från tiden vimlar det av demoiseller och mamseller vid säterier och herrgårdar och man kan undra över vilka dessa var och vad de sysselsatte sig med.
En ledtråd fann jag i följande passage, som avser finska förhållanden men säkert stämmer även för svenska.
På herrgårdar bodde och vistades även personer som inte direkt var anställd arbetskraft inom hushållet, personer som anställdes vid behov för specifika uppgifter eller som i egenskap av släktingar eller bekanta hjälpte till utan lön vid fester som bröllop, begravningar och årshögtider. I Elimä förtjänade mamsellerna Charlotta Fortelin, Anna Caisa Alm och Hedvig Ottelin sitt levebröd som ambulerande sömmerskor, sällskapsdamer, brudkläderskor och liktvätterskor hos herrgårdsfolket.
Källa: Inspektorer, hushållerskor och ladugårdspigor – Arbete, genus och rum på herrgårdar i Finland 1600-1850 (Johanna Ilmakunnas, Kasper Kepsu och Kirsi Vainio-Korhonen i Genus, arbete och landsbygd)
Prästgårdens återuppbyggande och understöd till familjen
Redan den 26 mars 1845 hölls en gällstämma för Berghems och Hajoms socknar där återuppbyggandet av prästgården avhandlades. Den avbrända mangården hade haft två våningar, men man bestämde nu att, enligt lag för Comministers hus, uppföra en envåningsbyggnad om 28 alnars längd och 12 alnars bredd.
Vid stämman fastställdes nödvändigt byggmaterial i form av timmer och brädor och hur anskaffning av detta skulle fördelas mellan pastoratets gårdar. Frågan om tegelpannors inköp vållade en del oenighet då Hajomborna först förklarade sig villiga att bidra, men ändrade sig sedan Berghemsborna visat sig ovilliga. Saken löstes dock vid en senare stämma.
Det beslöts att en entreprenadsauktion för återuppbyggandet skulle utlysas av länsman Rylander.
Till understöd för Bergendahl och hans familj utfäste sig Hajomsborna att rotevis bidraga med sovel och bröd. Berghemsborna skulle lämna spannmål till utsäde som fick uppbäras av Bergendahl själv vid vårtiden.
I Borås Tidning utlystes den 27 mars en insamling där man i en notis kunde läsa:
Herr Comminister Bergendahl, förut i torftiga omständigheter, beröfwades genom nämnde olyckshändelse det nödwändigaste för lifwets behof; Och ehuru de emot Herr Comministerns familj sig städse wälwillige wisade Berghems Pastoratsboar, säkerligen redan biträdt de olycklige, har jag dock, såsom en af Herr Comministerns ungdomswänner, härmed welat tillkännagifwa, det jag emottager de bidrag, som ömmande medmenniskor skulle wilja lemna hwad i penningar möjligen gifwas kan, kommer att öfwerlemnas till handlanden härstädes Herr Claes Bergendahl, för att till den blottställda familjens behof ändamålsenligt anwändas, och skall redowisning för hwad som inflyter, uti Borås Tidning lemnas.
Bidrag genom klädespersedlar till Barnen hwaraf det äldsta är 17 och det yngsta 4 år, emottgas och med tacksamhet af undertecknad. Borås den 26 Mars 1845.
A. H. Björnberg
En månad senare redovisades i samma tidning resultatet av insamlingen, där bland givarna märktes kontraktsprosten Schånberg, Birger Lorents kusin Claes Bergendahl och handelsmannen J C Bäverman.
Prästgårdens återuppbyggande avhandlades vid ett antal gällstämmor under resten av året och fram till sommaren 1846. Därefter nämns inget ytterligare i stämmoprotokollen varför man får förmoda att arbetet då slutförts.
Om Karl Henriks försörjning
Efter branden blev Karl Henrik förd tillbaka till Ljungsnäs i Tranemo för att där omhändertas av Johannas styvmor, Agneta Christina Bånge.
Under hösten inleder komminister Bergendahl en strid med Hajoms församling för att denna ska bidra till Karl Henriks försörjning. Från en sockenstämma i oktober 1845 kan man läsa:
En från Pastors Embetet i Tranemo ankommet Embetsbref uplästes, rörande aflidna Fru J. Ahlgrens efterlemnade Gossebarn, som för närwarande wistas inom Tranemo Pastorat hos en Fru Bergendahl, hwilken sjelf fattig, icke kan underhålla barnet med mindre hon derför åtnjuter en swarande ersättning. Ordföranden föreslog för Församlingen, att af dess Fattig kassa lemna under första åren 20 Rd:r Rgs till H:r Comminister Bergendahl i Friared, som härför antager barnet till wård, och derjemte, utan annan ersättning hithämta barnet från Tranemo. Enär Församlingen icke war böjd för att härpå ingå, åtog sig bemälte H:r Comminister, att utan Församlingens biträde tills widare draga försorg och wård om nämnde barn, som ock att detsamma från Tranemo till Friared afhämta.
Hajoms sockenmän förhöll sig alltså kallsinniga till att lämna något understöd. Precis ett år senare togs frågan upp vid en ytterligare sockenstämma, dock med samma resultat:
Wid Stämmans utlysande hade ock blifwit tillkännagifwet Enkefru Bergendahls i Kind genom Prosten Hagstedts i Tranemo skrifwelse nu uplästes, framställde begäran, att Hajums Socknemän måtte answara för fullgörandet af den af Herr Comminister Bergendahl i Friared utlofvade och nu mera præsterade förbindelse att för af. Fru Ahlgrens i Friared efterlemnade barn, som hos bemälte fru Bergendahl wårdas, betala i twenne års tid 20 R. Rgs årligen. Denna fråga föreställdes nu församlingsboerne som obewekligt widblefwo sin förut yttrade afsägelse af allt deltagande i omkostnader för wård af detta barn, som genom förenämnde H:r Comminister blifwit i socknen intaget, och hvilket de alltid anse samma Herr Comminister närmast skyldig att wårda.
Kort därefter, i december, hölls ännu en stämma, denna gång föranledd av en skrivelse från kontraktprosten Schånberg. Här hotas församlingen av rättegång utifall man inte beviljar Karl Henrik något understöd. Sockenmännen framhärdar dock fortfarande.
På grund af från Contr. Prosten H:r Mag. J. B. Schånbergs till undertecknad ankommen skrifwelse med begäran det Hajums församling måtte höras och gifva utlåtande om aflidne Jenny Bergendahls i Friared efterlemnade Barns försörjning, hwarom Til.(?) Erik Memsen i Borås blifvit anmodad att mot Hajoms socknemän föra rättegång, i händelse de fortfarande motsätta sig åtagandet af nämnde Barns wård, hade oaktadt detta ämnes åtskillige gånger förut och sednast å Sockenstämma den 7 näst. October föredragande, ny Sockenstämma blifwit utlyst att till i dag hållas. Den förenämnde skrifwelse uplästes och församlingens utlåtande äskades, hvilket blef i öfwerenstämelse med förut gifne, eller att de afsäga sig allt deltagande och en omkostnad för wård af detta Barn som, utan Församlingens hörande, genom H:r Comminister Bergendahl blifvit i Socknen intaget, och hwilket de alltså anse samma H:r Comminister skyldig att utan församlingens biträde försörja.
Det är tydligt att komminister Bergendahl fick ganska kraftfullt stöd från kyrkligt håll. Johan Birger Schånberg var kyrkoherde i Seglora och kontraktsprost i Marks och Bollebygds kontrakt. Som sådan var han överordnad kyrkoherden i Berghems pastorat, Jacob Christian Hedenbergh, som var ordförande vid den först citerade sockenstämman. De två kyrkoherdarna var närmare bekanta eftersom Schånberg var gift med Hedenberghs dotter. Troligen var dessa även bekanta med kyrkoherden i Tranemo, Lars Hagstedt.
Att man i Hajom satte sig på tvären är förståeligt och knappast överraskande. Sedan lång tid tillbaka fanns en stor restriktivitet mot att i socknar mottaga personer som man av olika anledningar befarade kunde komma att belasta socknens fattigkassa. Enligt en lag från 1788 ankom det sockenstämman att godkänna inflyttning av sådana personer.
Att tvisten till slut löstes, utan att det gick till någon rättegång, visas av ett protokoll från en sockenstämma i Hajom i mars 1847. Det framgår här att Karl Henrik skulle beredas plats på Östads barnhus.
Sedan det genom ädelmodige personers werksamma åtgärd lyckats få af. Fru Ahlgrens i Friared efterlefvande son, Carl Hindrick, intagen på Östads barnhus hade Ordföranden, derom anmodad, wederbörligen kallat Socknemännen till i dag för att af dem undfå en, enligt Reglementet för nämnde Barnhus, erforderlig förbindelse, att nem. om ifrågavarande Barn skulle under tiden det å ofvannämnde ställe wistas blifva lytt eller med obotlig sjukdom till kropp eller sinne behäftadt, de då återtaga detsamma _ Och framställde Ordföranden härvid till Församlingen, som åtskilliga gånger tillförne förklarat sig icke wille åt detta barn egna någon wård, att nu icke förvägra denna fordrade förbindelse, hvars realiserande troligtvis aldrig kommer ifråga, utan af menniskokärlek för barnet afgifva densamma, helst församlingen derigenom för alltid slipper barnet. Wid sakens öfwerwägande beslöto församlingsboarna, betänkande det de icke borde motverka detta lilla wärnlösa barns wäl ej eller dessa igen befrielse från detsamma, att å Stämman afgifva ifrågawarande förbindelse, som ock skedde _ Och skulle denna förbindelse wederbörande tillställas så fort som möjligt, utan inwäntan på Protocollets lagstående.
Vilka de ”ädelmodige personer” var som lämnade bidrag är okänt, men man kan förmoda att vissa bland dem som tidigare samlat in medel till komminister Bergendahls uppehälle var verksamma även här.
Hur gick det sedan för Karl Henrik?
Man kan nog säga att Karl Henrik fick en förhållandevis bra start på livet med tanke på att han blivit föräldralös. Säkerligen bidrog det till att han på Johannas sida kom från ”bättre” förhållanden med präster och handelsmän i släkten.
Från femårsåldern fick han dock av allt att döma klara sig på egen hand och att han redde sig ganska bra visar sig om man följer honom framåt i olika källor.
På Östads barnhus
Ett barnhem på Östads säteri grundades 1772 av affärsmannen Niclas Sahlgren. Avsikten var att där emottaga och uppfostra barn till yrkesutbildning inom lantbrukets olika verksamhetsområden.
Redan 1847 kommer Karl Henrik till Östad. I en husförhörslängd från Östads socken finns han upptagen hos bonden Sven Hansson på Jättegården under Östad. Det var nämligen så att barnhusbarnen kunde inackorderas hos någon bonde mot att denne fick lindrigare dagsverksskyldighet.
I Alingsås
Tydligen fick Karl Henrik en viss yrkesutbildning på Östad för när han 1857, 12 år gammal, kommer därifrån till Alingsås anges han vara lärling hos gördelmakaren Carl Öberg. Här stannar han kvar i två år.
Till Göteborg
Nästa anhalt var Göteborg dit han kommer i oktober 1859. Här fick han återigen användning av sin utbildning från Östad och han anges i en källa från Göteborgs domkyrkoförsamling som gördelmakare. Förmodligen var han inte en fullärd gördelmakare utan snarare lärling eller gesäll. Han flyttar från Göteborg 29/6 1865, till Vänersborg enligt källan.
Till Söderhamn
Nästa spår av Karl Henrik finns i en husförhörslängd från Söderhamn där det anges att han kom från Vänersborg 1865.
Om uppgifterna om Vänersborg är riktiga måste han ha stannat där högst tillfälligt. Kan det ha varit så att han ville ha ut något pass eller intyg från landshövdingeämbetet i staden?
Hur som helst verkar han från och med nu ha bytt bana för i Söderhamn anges han som sockerbagarlärling hos bagarmästaren Leif Nordahl. Här stannar han dock inte länge – han anges avflyttad till Norrtälje redan 15/3 1866.
Stockholm – första anhalten
Om resan gick till Norrtälje, så måste han även där ha vistats tillfälligt. Redan 1867 finner man honom som gesäll hos konditorn Carl Grafström på Malmskillnadsgatan i Stockholm.
Stockholm – hos Sundbergs konditori
Nästa anhalt i Stockholm, troligen 1869, var hos sockerbagaren Johan Sundberg i Gamla stan där han fortsätter som gesäll. Hos Sundberg och hans familj fanns åtskilliga inneboende gesäller, mamseller, drängar och pigor.
Det var roligt att upptäcka att Sundbergs konditori fortfarande finns och anses vara Stockholms äldsta.
Han får en dotter, börjar hos Landelius och gifter sig
Hos Sundbergs fanns en piga, Christina Charlotta Karlsson. Hon var jämnårig med Karl Henrik och kom från Söderåkra socken i Kalmar län. Den 19 maj 1873 får de en dotter som döps till Elisabeth Henrietta.
Någon gång, ungefär vid Elisabeth Henriettas födelse, byter Karl Henrik arbetsgivare och börjar verka som gesäll hos konditorn Landelius vid Storkyrkobrinken 10.
Karl Henrik och Christina Charlotta sammanlever nog vid tiden i den form som brukar kallas Stockholmsäktenskap, en föregångare till dagens samboskap. En fördel för kvinnan med ett sådant förhållande var att hon, som formellt ogift, räknades som myndig.
1876 gifter de sig i St. Nicolai församling. De bor då på Kolmätargränd i kvarteret Lychaon i Gamla stan.
Flytt till Södermalm
Det är oklart exakt hur länge Karl Henrik arbetar hos Landelius, men i nästa uppgift finns han och familjen 1878 på Södermalm i kvarteret Båtsman mindre som låg i Katarina församling. Han anges här som sockerbageriarbetare men utan anställning.
Från 1880 går det att följa honom i Rotemansarkivet, där hans olika boendeadresser anges. Under åren fram till 1903 tycks familjen ha bott på ett stort antal varierande adresser inom Katarina församling. Här nämns bla Kocksgatan, Götgatan, Nytorgsgatan och Kapellgränd. Uppgifter om anställningar saknas dock.
Elisabeth Henrietta föder en dotter och dör kort därefter
Dottern Elisabeth Henrietta verkar enligt Rotemansarkivet ha bott tillsammans med föräldrarna fram till ca 1894. Den 24 december 1895 föder hon en dotter, Eva Kristina Elisabeth. Fadern anges i födelsenotisen som okänd.
Elisabeth Henrietta var av allt att döma Karl Henriks enda barn och det måste ha varit ett hårt slag när hon kort efter nedkomsten dör den 17 januari 1896, endast 23 år. Enligt dödsnotisen dog hon av nephritis chronica (kronisk njurinflammation) boende på Kocksgatan 39. Det känns troligt att en orsak också var komplikationer vid förlossningen.
Karl Henrik och Christina Charlotta flyttar till Kristiania
Efter dotterns död hade Karl Henrik och Christina Charlotta nog inte mycket som band dem kvar i Stockholm och kanske hade Karl Henrik svårt att där försörja sig som sockerbageriarbetare.
I en folkräkning från år 1900 i Oslo, som då fortfarande hette Kristiania, finns Karl Henrik upptagen som boende på Vognmandsgade 15. Han anges som konditoriarbetare och verkar vistas här utan sin hustru.
Det är väl inte otroligt att Karl Henrik reste själv för att pröva lyckan i Kristiania med avsikten att Christina Charlotta skulle ansluta om allt gick någorlunda väl.
I nästa folkräkning, den från 1910, finns bägge på plats. Karl Henrik antecknas som boende på Rødfyldgaten och det sägs att Christina Charlotta försörjs av fattigväsendet. Bägge var ju nu till åren komna, men det sägs att de arbetar med försäljning av marsipan och sukkertøi (konfekt?).
Karl Henrik och Christina Charlotta dör i Kristiania
Karl Henrik och Christina Charlotta tillbringade sina sista år i Kristiania under, får man förmoda, ganska knappa förhållanden. När hon dör, 1917, anges man boende på Rødfyldgaten, en numera försvunnen gata i stadsdelen Vaterland.
Karl Henrik dör två år senare på Rødfyldgaten av något som i de norska arkiven kan tolkas som ålderdomssvaghet.
Källor mm
I följande dokument har jag lagt källhänvisningar till ovanstående forskning, men också ytterligare uppgifter och kommentarer: Källor Branden i Friared