Om man som jag är intresserad av hur det förr var att leva på landsbygden, är läsning av gamla domböcker från häradstingen en värdefull metod. I målen får man inblickar i vad folk tvistade om, vad som var tillåtet och otillåtet och hur överheten såg på olika handlingar. Drängar, pigor, bönder, adelspersoner, fogdar och länsmän träder fram inför tingen och kan med lite fantasi kännas märkligt levande.

Som släktforskare har man ofta stor glädje av domboksstudier. Har man släktingar i det härad vars dombok man går igenom, är chansen god att man stöter på någon av dem. Kanske får man reda på intressanta uppgifter om någon man har i sitt släktträd eller också hittar man nya anor.

Sedan 2023 har jag ägnat mig åt att gå igenom domböcker från några häradsrätter i Sjuhäradsbygden. Jag har transkriberat texter från valda mål, kommenterat dem och publicerat på min hemsida.

Domböckerna

De domböcker jag hittills gått igenom är de vid häradsrätterna för Mark, Bollebygd och Veden från början av 1700-talet. Det rör sig om sk renoverade domböcker, som bekvämt nog finns digitaliserade i ArkivDigital. Dessa är renskrivningar av originalprotokollen och de skulle inskickas till hovrätten för granskning. Jämfört med originalen, som ju skrevs under själva rättegångarna och ofta innehåller mycket kladd och överstrykningar, är renoveringarna betydligt med lättlästa.

Om tingen

De ordinarie, lagtima, tingen hölls tre gånger om året; vinter, sommar och höst. Till detta kunde extraordinarie, urtima, ting förekomma. Dessa behandlade mer brådskande angelägenheter, ofta allvarligare brottmål.

Häradsrätten bestod av tolv nämndemän och häradshövdingen. Den senare, som skulle vara juristutbildad, fungerade som ordförande och domare. Det verkar som att man eftersträvade att bland nämndemännen få en spridning över häradets socknar.

Vid tingen närvarade också en kronofogde, benämnd kronobefallningsman, och någon av dennes underlydande länsmän. Det var till dessa som folk kunde vända sig om de ville instämma en sak till tinget. Vid rättegångarna fungerade de som åklagare.

Mark, Veden och Bollebygd utgjorde var sitt tingslag, som var benämningen på en häradsrätts geografiska ansvarsområde. Tillsammans bildade de Marks, Vedens och Bollebygds domsaga, som motsvarade häradshövdingens territorium.

Urval och bearbetning

Valet av mål för nedteckning och bearbetning har skett på ett ganska osystematiskt sätt. I regel har jag valt sådana mål som berört förhållanden jag tyckt vara intressanta och som jag velat veta mer om. Ett exempel är mål som rör överlåtelser av jord, speciellt frälsejord och där sådan hamnat i ofrälse händer. Ett annat är mål som speglar bönders bördor i form av beskattning, skjutsskyldigheter m.m. I sådana fall har jag inkluderat flera liknande mål på samma tema.

Bearbetningen har bestått i att jag transkriberat protokolltexten för de valda målen, helt eller delvis. Sådana renskrivningar har väsentligt underlättat min tolkning och förståelse av texterna. I regel är skrivstilen mer eller mindre svårtydd och meningsbyggnaden komplicerad, vilket kan kräva flera genomläsningar för att man skall kunna förstå ett sammanhang.

Ofta är det fallet att jag inte helt kan förstå och tolka en protokolltext även efter renskrivning. Det kan vara alla möjliga förhållanden som nämns och som jag saknar tillräcklig kunskap om. I dessa fall har jag eftersträvat att från andra källor – nätet, litteratur och artiklar – inhämta mer information. Resultatet av sådan ”forskning” har jag försökt att referera i anslutning till de transkriberade målen.

Även om släktforskning inte varit mitt primära intresse vid läsning av domböcker har jag ibland, i en del mål, genomfört sådan i begränsad utsträckning. I regel har det då rört sig om någon speciell person, där jag till exempel varit nyfiken på varifrån hen kom och senare tog vägen.

Om transkriberingarna

Jag har valt att genomgående försökt att återge protokolltexterna så ordagrant som möjligt. I texterna kan det vara svårt att skilja mellan versaler och gemener och de förra används på ett sätt som känns ovant för en nutida läsare. I dessa sammanhang har valt att ersätta versaler med gemener så att det mer motsvarar dessas nutida användning.

Ålderdomliga ord förekommer ofta i protokolltexterna. Här har jag försökt efterforska deras betydelse (SAOB är ett oumbärligt hjälpmedel) och inom parentes infoga en förklaring.