Inledning

Sockenstämmor, dvs ett forum där sockenmännen tillsammans med kyrkoherden kom samman för att dryfta kyrkans och övriga socknens angelägenheter, har anor som sträcker sig tillbaka till medeltidens sockenbildning under 1100- och 1200-talen och kanske ännu längre tillbaka.

Stämmor har under de följande århundrandena hållits och i stort sett behållit samma form fram till 1800-talets mitt då ett antal reformer ändrade dess organisation. Att dagens kommunala styrelsesätt har rötter i sockenstämmorna framstår som ganska klart.

Den värdsliga och kyrkliga makten har under historiens gång med större eller mindre ambition sökt att genom lagar och förordningar reglera sockenstämmornas verksamhet. I stort tycks sockenstämmorna dock kunnat sköta sin verksamhet tämligen oberoende av centralmakternas direktiv. Givetvis har införda lagar om t.ex. fattigvård och skolväsende markant påverkat stämmornas arbete. Men många förordningar riktade mot sockenstämmorna har visat sig enbart ha bekräftat en rådande praxis. Dessutom har sockenstämmorna, när det handlat om att döma och bestraffa personer som brutit mot guds bud eller på annat sätt fört ett osedligt leverne, i långa stycken inkräktat på de värdsliga domstolarnas mandat.

Sverige brukar karaktäriseras som ett land med en stabil demokrati, vars invånare har stor tillit till varandra och till myndigheter. Dess historia har utmärkts av milda sociala motsättningar och få uppror och våldsamma omvälvningar.

En intressant fråga är i vilken utsträckning sockenstämmorna, med dessas karaktär av samstämmighet och lokalt inflytande, kan sägas ha bidragit till denna bild. Svaret på denna fråga får väl överlåtas till historikerna, men det är frestande att fundera i dessa banor.

Frågan om sockenstämmornas betydelse för dagens Sverige bidrar till att det är intressant att läsa om stämmornas historia och utveckling. En sådan läsning handlar om makrohistoria.

Att dyka ner i protokoll från stämmor handlar å andra sidan mer om mikrohistoria. Här får man tidsbundna och lokalt bestämda inblickar i många förhållanden som förr var viktiga för landsbygdens folk.

Något om den historiska utvecklingen

Som nämnts ovan har sockenstämman anor från medeltiden. Eftersom församlingen var ansvarig för sockenkyrkans uppbyggnad och underhåll framstår det som naturligt att en mötesplats inrättades där kyrkoherden och församlingsmedlemmar kunde träffas för att organisera denna verksamhet.

Hur sockenstämmorna bedrevs under medeltiden vet man inte mycket om, men det är väl rimligt att tro att kyrkans underhåll fortfor att vara viktig och att även andra frågor kom att tas upp.

Det är först i samband med reformationens slutförande och 1600-talets början som den värdsliga och kyrkliga överheten mer aktivt börjar uppmärksamma sockenstämmorna med förordningar och bestämmelser. Mycket tyder dock på att stämmornas verksamhet fortgått tämligen oberoende av dessa och att de snarare fastställt en rådande praxis.

1686 års kyrkolag som syftade till att styra upp kyrkans verksamhet och reglera prästerskapet förhållande till den värdsliga makten tog inte specifikt upp sockenstämmorna. Med anledning av denna lag skriver K. H. Johansson i sin bok Svensk sockensjälvstyrelse:

Lika litet som sockenstämmans verksamhet i början av 1600-talet reorganiserats genom lagparagrafer lika litet skulle den genom en lag ha kunnat avskaffas; än mindre måste det betyda att bestämmelser därom saknades i kyrkolagen. Stämmans hela verksamhet var grundad på socknens behov och vilade så fast på traditionens underlag att det skulle behövts direkta förbud och polisåtgärder för att den skulle ha blivit effektivt stoppad i sitt arbete. Prästerskapet och sockenmenigheterna ha fortsatt att sammankomma som om inget inträffat, stämmor ha hållits som förut och man har företagit samma ärenden som förr å sammankomsterna.

Hur beslut vid stämman togs och verkställdes i äldre tider är naturligtvis svårt att fastställa. Förmodligen kunde förhållanden skilja sig åt ganska mycket mellan olika socknar. Johansson menar att beslut som togs av stämman inte betraktades som bindande för frånvarande ledamöter, åtminstone inte beslut kring saker som var lagstadgade. Beslut sågs som frivilliga överenskommelser, man eftersträvade enhälliga beslut och voteringar förekom i allmänhet inte.

Under 1700-talet kom flera förordningar och lagar riktade till sockenstämmorna. I 1723 års prästprivilegier stadgas bla att frånvarande vid stämman skulle sakna rätt att föra talan mot fattade beslut. I 1739 års prästvalsförordning angavs att röstning vid stämmans val av präst skulle ske efter mantal. Då denna röstningsprincip tycks ha spridit sig till stämmans andra områden antyder att man mer och mer gått ifrån förhållandet att beslut skulle ses som frivilliga överenskommelser.

1817 års förordning om sockenstämmor angav att ett kyrkoråd skulle inrättas i varje socken. I övrigt fastslogs bla att röstning skulle ske efter mantal och att majoritetsbeslut skulle tillämpas.

Johansson skriver att det efter 1817 fördes en livlig debatt om sockenstämmorna och att många menade att detta års förordning var ofullständig och otidsenlig. En bakgrund till detta var tillväxten av mängden ärenden som stämman skulle behandla. Man menade att arbetsbördan blivit för stor och att reformer krävdes för att arbetet skulle kunna skötas effektivt. Vidare ifrågasattes de begränsningar som innebar att endast innehavare av mantalssatt jord hade rösträtt. Röster höjdes också mot att kyrkoherden var obligatorisk som ordförande i stämman och att man borde skilja på kyrkliga frågor och övriga socknens angelägenheter.

Debatten mynnade ut i 1843 års förordning om sockenstämmor och sockennämnder. Här stadgades att sockennämnder, med en av stämman vald ordförande, skulle inrättas som ett verkställande organ. Dock skulle kyrkoherden fortfarande vara ordförande i stämman, liksom i kyrkorådet och de något tidigare inrättade skolstyrelserna.

Mer radikala förändringar genomfördes i och med 1862 års kommunalförordningar. Här klövs slutgiltigt sockenstämman i en kyrklig och en kommunal del. Kyrkliga ärenden skulle hanteras av kyrkostämman med kyrkorådet som verkställande organ. Övriga ärenden fördes till kommunalstämman med kommunalnämnden som verkställande organ. Undantaget var skolfrågor som länge, på landsbygden fram till 1932, sorterade under kyrkostämman.

Några årtal och milstolpar i sockenstämmornas utveckling

Medeltiden, Upplandslagens kyrkobalk	Om sockenkyrkors byggande
1571 år kyrkoordning	Kyrkoherden ålades att varna och bannlysa den som störde gudstjänsten eller på annat sätt bröt mot god sed
Uppsala möte 1593	Skärpt religiös kontroll och sedlig förnyelse
1642 års tiggarordning	Socknar skulle bygga fattigstugor och underhålla sina fattiga
1650 års prästprivilegier	Kyrkoherdars makt att hålla sockenstämmor slogs fast, stämman ett privilegierat rum
1686 års kyrkolag	Om förhållandet mellan kyrka och stat. Förslag om kapitel som behandlade sockenstämmor togs ej med
1697 års resolution på prästerskapets framställan	Ingen fick utan lagligt förfall utebli från sockenstämma. Frånvarande hade ingen rätt att ogilla de beslut som av de å stämman närvarande fattats utan voro underkastade deras efterlevnad.
1719 års resolution på prästerskapets besvär	Skyldighet att närvara på sockenstämma, den som befanns vara borta utan laga förhinder skulle erlägga samma böter som var stadgade vid frånvaro från katekesförhör
1723 års prästprivilegier	Ingick: församling rätt att sammankalla, ledamöter rätt att väcka förslag, inga böter för frånvarande nämns, men de saknar rätt att föra talan mot beslut, kronobetjänter bistå vid besluts verkställande Ingick ej: om sammanskott och dagsverken, hur beslut skulle fattas, om rösträtt, hur förtroendemän skulle väljas
1735 år religionsstadga	Sockenstämman kunde döma och straffa personer som upprepade gånger uteblev från husförhör
1739 års prästvalsförordning	Röstning vid prästval i stämman skulle ske efter mantal
1788	Stämman skulle godkänna inflyttning av gamla och mindre arbetsföra, dvs personer som socknen riskerade att få ge fattigunderstöd
1817 år förordning om sockenstämmor	Kyrkoråd skulle inrättas som ett verkställande organ under stämman. I stort kodifierades tidigare praxis. Röstning efter mantal, beslut bindande för ej närvarande, majoritetsbeslut
1842 års folkskolestadga	En skola med permanent och godkänd lärare skulle inrättas i varje socken. Någon skolplikt fanns dock inte
1843 års förordning om sockenstämmor och sockennämnder	Sockennämnd med vald ordförande skulle införas som verkställande organ. Kyrkoherden fortfarande ordförande i stämman.
1862 års kommunalförordningar	Socknar omvandlas till landskommuner och delas upp i kyrklig och kommunal del. Kyrkostämma med kyrkoråd som verkställande. Kommunalstämma med kommunalnämnd som verkställande.
Senare	Sockenbaserade kommuner ersattes 1952 med storkommuner, kommunsammanslagningar på 1970-talet

Sockenstämmans uppgifter

Administrativa och ekonomiska uppgifter

I stämmans uppgifter ingick att regelbundet utse olika förtroendemän (såsom kyrkvärdar, sexmän och rotemästare) och granska kyrkans räkenskaper. Det förekom även att medel från kyrko- och fattigkassa användes för utlåning mot ränta till sockenbor.

Församlingstukt

Kyrkan och prästen hade ett ansvar för att övervaka det religiösa livet och församlingens sedliga liv. Prästen utnyttjade därvid stämman för att förhöra sig om tillståndet i socknen och rikta förmaningar. Vanliga ärenden rörde ordningsfrågor under gudstjänsten, nykterhet och tobaksbruk, svordomar och äktenskapliga missförhållanden. Folk som på olika sätt misskötte sig varnades och kunde bli dömda till bötesstraff eller satta i stocken.

Kyrkans underhåll, annat underhåll, sammanskott och dagsverken

Organiserandet av sammanskott och dagsverken hörde till stämmans viktigaste uppgifter. Till de vanligaste hörde nybyggnation och underhåll av kyrkan med inventarier och tillhörande anläggningar. Även prästgården skulle underhållas och repareras. Utöver uppgifter med koppling till kyrkan förekom underhåll av broar och vägar, uppförande och reparation av sockenstugor, fattigstugor, sockenmagasin etc.

Fattigvård

Fattigvårdens omfattning ökade från och med slutet av 1700-talet. Stämman skulle därvid granska fattigkassan och besluta om sammanskott till denna. Stöd i form av penningar eller naturaprodukter skulle administreras och utdelas. Omhändertagande av fattiga i form av rotegång och liknande skulle organiseras.

Från 1788 fick sockenstämman officiellt mandat att övervaka och besluta om inflyttning till socknen. Bakgrunden till detta var en ökande proletarisering på landsbygden och att man då ville motverka inflyttning av personer som man misstänkte kunde komma att belasta socknens fattigvård.

Undervisning och skolfrågor

Att främja läskunnighet var tidigt en angelägenhet för kyrkan och staten. Det handlade då om läsning av bibeln och katekesen. På stämman kunde prästen förmana föräldrar att undervisa barn och tjänstefolk i läsning. Det förekom också att speciellt lämpade personer, såsom socknens klockare, utsågs att undervisa barnen.

Längre fram, vid 1800-talets senare del då skolhus skulle uppföras och lärare tillsättas, blev skolfrågor en stor del av stämmans ansvar.