Nedan en karta där Näs Yttergård (uppe till vänster), men även andra nedan nämnda gårdar syns (klicka på bilden för att förstora).
Den äldre historien
Som framgår av boken Seglora sockens historia så ingick Näs Yttergård i det Stenbockska grevskapet som instiftades av Gustav Vasa och fortsatte under drottning Kristina. Förmodligen fick man då leverera en del av gårdens avkastning (ränta) till Torpa i Länghems socken, men man slapp nog, pga avståndet, göra dagsverken där.
Vid reduktionen 1681 drogs gården in till kronan och indelades till Elfsborgs regemente, varvid räntan utgjorde en del av överstens lön.
Gården köps till skatte
I början av 1700-talet öppnades möjligheten för bönder på kronohemman att förvärva äganderätten. Efter ett sådant köp erlade man ränta till kronan på samma sätt som tidigare, men i och med äganderätten fick man flera fördelar. Man fick en stärkt besittningsrätt, vilket torde ha gynnat viljan till förbättringar och nyodlingar. Man kunde låna på gården och sälja den. Vid arvskifte fick alla barn rätt till sin del av gårdens värde.
Min förfader, farmors morfars mormors farfar, Per Nilsson skatteköpte gården 1763. Tyvärr dog han redan ett år senare och så här står det i hans bouppteckning:
Fiärdings Cronoskatte hemman i Näs
Yttreg. som afledne Pehr Nilsson un-
der warande ägtenska, har enligit
Kong. Maijsts. och Riksens höglofl.
Kammar Collegii Kiöpebref af den
9 aug. 1763 till skatte inlöst för 48:22
Nils Persson och Elin Andersdotter
Sonen Nils Persson övertog sedemera gården och gifter sig med Kerstin Larsdotter från den närbelägna gården Almhult. Kerstin kommer nog från välbeställda förhållanden – hon är dotter till en nämndeman och syster till Per Larsson som var riksdagsman och dog i Stockholm under riksdagen där 1769.
Kerstin dör ung och Nils gifter om sig med Elin Andersdotter från Hungerhult. Runt 1780 bor följande personer på gården:
Nils Persson
hustru Elin Andersdotter (farmors morfars mormors mor)
barn
Per f 1767 (son till Nils och hans förra hustru Kirsti Larsdotter)
Anders f 1776
Andreas f 1778
Kerstin f 1781
Johannes f 1785
Anders f 1789
Man hade en piga. Nils mor som var blind, Anna Eriksdotter, bodde här som inhyses. Ytterligare två hushåll fanns:
Nils bror Erik Person
hustru Anna Persdotter
Per Arvidsson
hustru Anna
barn Andreas och Kerstin
Nils Persson dör redan 1792. I hans bouppteckning kan man läsa:
Kronoskatte hemmanet
Yttre Näs som afl.
Nils Persson och des
föra afl. hustru Cerst
Larsdotter enliget Markis
Härads Tings Räts dom der
mäddelte kiöpe bref af
d. 16 Nowember 1767 utaf
Nils Pehrssons moder och
syskon sig til hanlat
för en summa 43. 42
I bouppteckningen framgår också vad man hade för djur och hur dessa värderades:
1 gul häst 4.
1 svarthjälmig oxe 4.
1 svarthjälmig ko 4.32
1 rödryggig dito 4.32
1 blekryggig dito 4.16
1 rödbrokig dito 4.
1 svartbrokig kviga 4.32
1 rödhjälmig kviga 3.
1 svarthjälmig dito 2.16
1 rödhjälmig tjur 1.16
1 rödstjärnig dito 1.
1 mörk sö (får) .18
1 dito dito .16
1 ljus dito med horn .17
1 dito dito .17
1 svart sölamm .12
2 st svarta baggar .24
Stavningen är här något moderniserad. Man kan konstatera att nötboskapen var långt ifrån dagens hårdavlade och standardiserade sorter.
I mitten på 1790-talet är alltså Elin änka. Sonen Anders (den äldre) har gift sig med Britta Jönsdotter och är nu åbo istället för sin far.
Ett antal år senare, runt 1800, har Anders med hustru och två barn flyttat ut. Andreas har gift sig med Maria Assarsdotter från Almhult. Något år senare är Andreas angiven som åbo och Anders med familj har bosatt sig i torpet Högaråsen någon kilometer norr om Näs efter att några år bott på granntorpet Silkesåsen. Något har alltså inträffat i och med att Andreas tog över gården medan den äldre Anders fick flytta ut. En möjlig förklaring är att det fanns pengar på Maria Assarsdotters sida. Marias mor, Anna Andersdotter, hade nämligen i ett tidigare äktenskap varit gift med ovan nämnde Per Larsson, nämndemannen och riksdagsmannen.
Per Nilsson, som alltså var halvbror med de övriga syskonen, flyttade 1793 som dräng till Lönhult, Seglora och 1797 därifrån till Sälgered, Seglora. 1803 flyttade han som gift till Björkhult, Seglora.
Johannes flyttade 1796 till Hungerhult. Antagligen var det som dräng hos någon av moderns släktingar. Han bodde också en tid i Hessered. 1807 gifte han sig med Margareta Persdotter från Björkhult och flyttade dit.
Nils och Elins dotter Kerstin (min farmors morfars mor) flyttade till Grimmered 1801 som gift.
Yngste sonen Anders flyttade från gården 1804 och flyttade runt på olika gårdar (Hungerhult, Grimmered, Alvared, Bua) under ett antal år, antagligen som dräng. Han gifte sig runt 1811 med Maria Carlsdotter från Koerhult och de bosatte sig på torpet Gäddeviken.
Högaråsen
Högaråsen var alltså ett torp under Näs Yttergård dit Anders Nilsson med familj flyttade runt 1806. Detta är första gången som det nämns i husförhörslängderna, varför det förmodligen var Anders och Britta som anlade torpet. Hans dotter Anna Britta gifte sig och bodde här till sin död 1890. På grannstället Silkesåsen, ett torp under Bua, bodde från 1839 hennes bror Johannes med familj. Även Anna Brittas son Anders Peter Andersson bodde på Högaråsen. Han var gift två gånger, men verkar inte ha haft några barn. 1918 flyttade Anders Peter med hustru Kristina till Prästgården i Seglora, vilket vid den tiden var ålderdomshem. Han var då 88 år.
De sista boende verkar ha varit Karl Erik Johansson med hustru Emma Kristina Johansdotter och dotter Lilly Emelia. Mannen dog här 1924, 43 år gammal. Hustru och dotter flyttade till Kinnarumma året efter.
Idag återstår bara ruiner av torpet. Man kan se en husgrund, välbyggda stengärdesgårdar och en matkällare. 
Högaråsen runt 1840
Något om hur man hade det på Högaråsen runt 1840 kan man få besked om från Anders Nilssons bouppteckning, upprättad 1845.
Att Anders sysslade med fiske i den närbelägna Uppsalen ser man av att han hade två pråmar, fem fisknät, en korg med fiskredskap, en håv och ”flera metetyg”.
Man hade en oxe, en ko och några får. Oxen fick göra tjänst i jordbruket till denne kopplade man då en ”ärjekrok” i trä.
Ett stort antal verktyg – yxor, sågar, knivar, borr mm – vittnar om arbete för att få fram ved, sätta upp stängsel, reparera boningar, men säkert också om hemslöjd av olika slag, kanske för avsalu. Bland järnredskapen fanns dessutom ett vargspjut.
Anders hade en förhållandevis rejäl uppsättning gångkläder. Här fanns bla fyra långtröjor, tre livtröjor, två korttröjor. Av byxor fanns det åtta par, varav fyra av skinn. Vidare hade han sex halsdukar, sju kragar, tre hattar och två par stövlar.
Att man nog var läskunniga kan man se av att det i hushållet förutom den obligatoriska bibeln och psalmboken också fanns Norbergs postilla och tio stycken ”gamla böcker”.
Mitt intryck är att hushållet var, med torparmått mätt, ganska välbeställt. Silver-, tenn-, mässing- och kopparsaker brukar förekomma ganska sparsamt, men här finns det en hel del. Bla en kaffekittel och en fotkittel i koppar, den senare säkerligen stående i den öppna spisen.
Gäddeviken
Elin Andersdotters yngste son, Anders, flyttade efter han gift sig som nämnts ovan till ett torp kallat Gäddeviken. Detta bör ha varit runt 1820 och troligtvis anlades torpet då.Under några år på 1820-talet bodde även Elin här.
Av en häradsekonomisk karta från 1890 kan man se att torpet låg nära stranden i Uppsalens vik Smalingen (se kartan ovan).
Jag gjorde en rekognoseringstur hit våren 2018 och frågade mig fram efter några lämningar av ett torp benämnt Gäddeviken. Döm om min förvåning när jag fick veta att det fortfarande finns kvar, i vad det verkar närmast ursprungligt skick.
Gäddeviken, 2018
Gäddeviken, 2018
Det är en låg timrad ryggåsstuga, som på senare år har brädfodrats utvändigt. Ovanligt att hitta sådana här hus utanför hembygdsparker och vilken känsla att veta att min anmoder född 1750 har bott här!
Torpet togs senare över av Anders Nilssons son Johannes med hustrun Anna och de fick fyra barn varav två dog i unga år och ett emigrerade till Amerika.
Johannes dog 1866, endast 45 år gammal. Av hans bouppteckning kan man få en del information om hur man hade det på torpet. Man odlade havre och potatis, hade tre bikupor och i lagårn fanns tre kor. Förmodligen var man läskunniga eftersom det fanns en postilla och några andra böcker. En originell sak var en ”roddpråm”, som man kanske hade för att transportera sig och kreaturen över viken.
Johannes och Annas yngsta dotter, Anna Johanna, bodde kvar som änka tills hon dog 1941. Hon hade inga egna barn, varför Gäddeviken nog gick ur släkten.
Mord i Näs Yttergård?
I boken Seglora sockens historia finns en uppteckning av Hugo Johansson som handlar om Nils Andersson född 1807 på Yttre Näs i Seglora. Här nämns en historia (sid 106) om att Nils fars farbror under 1700-talet skulle ha blivit mördad av några tjuvskyttar och sedemera blivit begravd på ett näs i sjön.
Nils farfar Nils Persson, född 1741 på Yttre Näs och en anfader till mig, hade vad jag kunnat se två bröder – Erik född 1738 och Anders född 1752. Att Erik dog 1808-05-08 i bröstsjuka bör kunna utesluta honom som det potentiella offret. Jag har också länge trott att jag kunnat utesluta även Anders. Enligt kyrkoböckerna kom han som dräng till gården Flyxhult 1772. Här bodde vid tiden en Anna Andersdotter som enligt kyrkoboken gifte sig med en Andreas Persson 1774. I husförhörslängderna anges denne Andreas vara född 1752, vilket alltså stämmer med Anders från Yttre Näs. Efter att ha följt upp honom framåt i tiden kunde jag konstatera att han levde till 1810 då han dog av bröstsjuka. Därför ansåg jag att jag kunde utesluta även honom som offer.
För en tid sedan blev jag dock kontaktad av en forskarkollega, som menade att jag nog förväxlat Anders från Yttre Näs med en annan Anders. Han hävdade att den som gifte sig med Anna Andersdotter från Flyxhult i själva verket var en Andreas Persson från gården Skäggared, född 1750. En indikation på detta var bla att bland dopvittnen till Andreas och Annas barn fanns folk från Skäggared och aldrig någon från Yttre Näs. Vi kunde också vid läsning av husförhörslängden se en notis om att Skäggered-Andreas faktiskt flyttat till Flyxhult 1772.
Därmed kände jag mig övertygad om att Skäggared-Andreas var den som dog 1810 och att därmed Anders från Yttre Näs får förmodas ha varit offret. Det enda som talade för att den sistnämnde var den som levde vidare var att hans födelseår i husförhörslängderna konsekvent anges till 1752.
Detta med födelseåren kan kanske ges en fantasieggande förklaring. Enligt traditionen skulle prästen ha velat tysta ner mordet och inte velat begrava kroppen i vigd jord. Kan det vara så att prästen (bör ha varit kyrkoherden Andreas Bengtsson Kollinius eller komministern Carl Hedelius) ändrade Andreas födelseår till 1752 i husförhörslängderna för att ge sken av att Anders levde vidare?
Kanske fler fakta i detta spännande fall kommer fram?