Den tidigaste referensen till Sandryd Västergård jag hittat är en karta från 1719. Där står följande:

”Här Wästergården i Sandry frälsehemman tillhörigt hr Baron Herman Flemming
detta hemman är beläget i byelag med Sandry by som sina ägor hafwa med hwar
andra förblandat hafwer Till nästa Kiöpstads Giöteborgs 4 mihl och till Boråhs 4 1/2 mihl
öster ut och till stora Landswägen 1 fmihl.”

Till höger ett utsnitt från  kartan över Sandryd från 1719. Vid denna tid fanns två landbor på Västergården, Anders Börjesson och Bengt Andersson.
B – åker, D – ängvall i gärdet, G – kålgård, H – liten hage vid gården
Det framgår att skog till timmer och gärdsle får hämtas i Sätila skog på vintern när isen över Lygnern bär. Bränsle kan hämtas på en samfälld sockenskog. Mulebete finns på ljungbackar och i dykärr. Fiske i Lygnern bedrivs inte pga ”otjänlig gallstrand”.

I 1719 års jordebok anges en Wählborne Jungfru Greta Oxenstierna som ägare till gården och Herman Flemming dyker inte upp förrän 1725. På kartan sägs det att ”Afmätt efter undfången communication Anno 1719” så det kan vara så att 1719 avser när uppdraget beställdes, men att själva avmätningen och färdigställandet av kartan gjordes senare. Greta Oxenstierna kan mycket väl vara identisk med Hermans hustru Margareta Oxenstierna af Eka och Lindö (1683-1744). De gifte sig 1717. Margaretas morfar var Svante Uggla (1618-1676) på Tisenhult, Skedevik socken i Östergötland. Alla dessa personer, som var adliga, kan man hitta på nätet.

Västergården var alltså ett frälsehemman, vilket innebar att ägaren inte behövde betala skatt till kronan. Hemmanet brukades av någon eller några frälsebönder, som fick erlägga en ränta till ägaren, det kunde vara som dagsverken, in natura eller som penningar.

Vid laga skiftet i Sandryd 1851 är Västergården fortfarande ett frälsehemman men ägs nu av två bönder, Andreas Börjesson och Börje Jönsson. Från 1789 hade bönder nämligen rätt att äga frälsejord. Vid skiftet var det Börje Jönssons gårdsdel som fick flytta ut och denna övertogs senare av sonen Johannes Börjesson. Ytterligare senare övergick gården till Johannes Månsson på Sandryd Tullaregård.

Andreas Börjessons del övertogs även den senare av nämnde Johannes Månsson som 1873 sålde till min farmors farfar Johannes Andersson och här föddes farmors far August 1876. Johannes med familj bor kvar till 1904, då de flyttar till Dyrenäs.

1915 övertas gården av farmors kusin Karl Südow, som 1922 bygger ett nytt boningshus. Här en bild på huset som det såg ut på 1950-talet:

Jag tror att Västergården 1873 fortfarande räknades som frälse, vilket väl måste ha medfört vissa skattefördelar. Systemet med grundskatter på jordegendomar avskaffades ju först 1903.

De tidigare adliga ägarna hade sina sätesgårdar långt ifrån trakten, Svante Uggla som sagt i Östergötland och Hermann Flemming verkar ha varit bosatt i Finland. En sak som jag undrar över är hur arrendet som bonden var skyldig den adlige ägaren praktiskt levererades när avstånden var så stora. För kortare avstånd kan det säkert ha varit så att bonden själv fick leverera sitt smör eller säd eller vad det nu var för något eller t.o.m. fått ge sig iväg för att göra dagsverken. I andra fall kanske adelsmannen hade en fogde som samlade in arrende från flera underlydande gårdar och stod för transporten.

Här syns en bild på farmors barndomshem (det som i Tostaredsboken kallas Västergården 1:7).

Så här såg torpet ut för några år sedan, men det har senare bytt ägare och renoverats. Den tidigare ladugården är nedbrunnen och ersatt med en nyare.