Torkel Hollsten

Torkel var soldat i roten Sörvilg Västergården som också inkluderade gården Friared Övregården i Hajom. Roten ingick i första korpralskapet i Majorens kompani vid Älvsborgs regemente. Kompaniet bytte senare namn till Premiermajorens kompani, vilket längre fram ändrades till Första  majorens kompani. 1825 byttes namnet till Marks kompani. I en generalmönsterrulla från 1777 framgår att han tog över platsen efter sin far, Jon. Jon uppges vid avskedet 1774varit ”gammal och bräcklig” och Torkel är 11 kvarter och 3 tum lång, vilket motsvarar ca 170 cm.

Torkel deltog i kriget mot Ryssland 1788-90 (Gustaf III:s ryska krig) och enligt en bouppteckning som upprättades 1791 avled han i fångenskap i Finland.

Torkel och Gustaf III:s ryska krig

Enligt bouppteckningen har jag alltså fått uppgift om att Torkel Hollsten dog i fångenskap i Finland 1789. Efter att ha letat  i Älvsborgs regementes generalmönsterrullor vid denna tid utan att finna honom har jag misstänkt att han kanske var kommenderad på ett av örlogsflottans skepp. Detta efter att ha läst i  En bok om I15 sid 73-75. Där står att ca 200 man från Älvsborgs regemente marscherade till Karlskrona för vidarebefordring till Finland där de fick utgöra besättning på linjeskeppet Gustav Adolf. Man deltog i krigets första sjöslag, det vid Hogland 17 juli 1788. Den fortsatta historien framgår av  Magnus Ullmans bok ”Från Hogland till Svensksund” (sid 77), där en episod en vecka efter slaget skildras:

För rekognoseringen av Finska viken mot Hogland avdelades efter en vecka en eskader om tre linjeskepp och fyra fregatter som hade tillåtelse att gå ända till Reval (Tallin). Eskadern överraskades emellertid av dimma och ankrade upp utanför Mjölön men blev inom kort överraskad av den från Seskär kommande ryska flottan. Två av skeppen Försiktigheten och Fredrik Adolf, kapade nu ankartågen och vände mot Sveaborg. Ett annat skepp Prins Gustav Adolf, lättade ankar i god ordning och vände även hon mot Sveaborg, nu i måttlig till god bris. Plötsligt brakade det stor linjeskeppet på ett dittills okänd grund, 4.5 m strax utanför fästningen. Storstången gick överbord, bottenstockarna knäcktes och vatten forsade in och dränkte bla krutförråden. Flera ryska skepp var snart ifatt haveristen och en eldstrid kom nu igång. Prins Gustav Adolfs läge var emellertid hopplöst och efter en kort strid strök skeppet flagg och besättningen togs tillfånga. Ryssarna försökte förgäves dra linjeskeppet flott men satte istället eld på skeppet som strax blev uppbränt.

Torkels öde är nu i alla fall delvis löst. På Riksarkivets hemsida hittade jag en rulla från flottan 1788 med en förteckning över manskapet ombord på linjeskeppet Gustav Adolf. Mycket riktigt så finns han med här:

tillsammans med sitt rotenummer från Älvsborgs regemente, första majorens kompani. Datumen avser ”när spisningen begynte”, men jag antar att detta avser när man enrollerades.

Vart Torkel hamnade och om han verkligen dog som fången i Finland är okänt. Om han blev fången så blev han troligen förd till Ryssland och kanske försvann han någonstans i Sibirien. Innan  dess måste han ha upplevt fruktansvärda saker under slaget vid Hogland. Magnus Ullman refererar in sin bok ett ögonblicksvittne (sid 73) som beskriver ett inferno av eld och krutrök, där kanonkulor ställde till förödelse bland soldater och besättning.

Om man googlar på Kronprins Gustav Adolf så hittar man intressant information – bla att man har hittat vraket.

Mer om detta finns här…

Fadern Jon Hollsten

Jon var knekt vid roten från 1749 och han deltog i Pommerska kriget mot Preussen 1757-1762.

I Lennart Andersson Palms excerpter från Marks häradsrätts domböcker har jag hittat ytterligare information om Jon som är intressant och som jag gärna vill forska vidare på.

Sommartinget 1766

sid 355 Soldaten Jon Hollsten: slagsmål på gästgivaregården i Skene. Vittnen: Bengt Jonsson och Börje Bengtsson i Vikulla, bl a.

På vintertinget i Skene 1789

sid 537 Nils Nilsson i Sträte (Storegård?) Herragården och pigan Karin Jonsdotter i Sandryd gjort ett flickebarn som föddes 4/1 1789 ( Redan dött). Hävdandet skedde på kr sk Sträte Herr- gård. Karins fader: Jon Hollsten närvarande. Karin tjänt 9 år i nästa gård till den där Nils vistas.

Sommar- och höstetinget 1789

sid 69 Drängen Nils Nilsson i Sträte och pigan Anna Larsdotter i Edared Nolgården. Framfött ett dött piltebarn. Lägrad i mars. Lönskaläge. ”Nils Nilsson har tagit hyra på örlogsflottan”.

Sommar- och höstetinget 1789

sid 292 (Forts) Nils Nilsson i Sträte Storegården och pigan Karin Jönsdotter i Sandryd. Karins fader begärt anstånd. Nils inställde sig ej.

Jon kämpade alltså för sin dotter, som nog riskerade ett allvarligt straff, speciellt om man tagit livet av barnet. Enligt Jons bouppteckning 1794 framgår dock att Karin var gift med Bengt Andersson från Sätila, vilket i så fall antyder att affären löstes på ett bra sätt (se även anteckning från 1792 nedan).

Sommartinget 1791

sid 1363 Avskedade soldaten Jon Hollsten vill sälja dricka till avsalu mot någon lindrig bevillningsavgift, uppger sig ganska fattig med hustru och 6 barn, bor avlägset från gästgivaregård å Sandryd By, Fotskäls socken.

Sommartinget 1792

sid 122 Pigan Karin Jonsdotter i Sandryd Kronogård, olaga ölsalu. “Deras soldat“ och Fotskäls kyrka omnämnda.

Torkels farfar, Tomas Hjort

Torkels farfar var av allt att döma Tomas Johansson Hjort. Han är väldigt spännande och kan troligtvis vara en länk till  förfäder i Skottland. Han dyker upp 1714 som knekt i Almered, Sätila socken och man kan följa honom i generalmönsterrullor och mantalslängder fram till 1730. Han gifter sig med en piga i Almered och får barn ihop med henne. I generalmönsterrullorna finns flera noteringar om att han skulle vara ”skåtte” och vid avskedet sägs det att han är av ”främmande nation”.

I mantalslängd Sätila från 1730 sägs att han flyttar till ”sin födelseort Engeland”. Detta är också min sista uppgift om honom och familjen, bortsett från sonen Jon som jag hittar 1749 i generalmönsterrullan. Intressant är att knekttorpet under Almered Storegård var beläget i Hjorthålan. Detta innebär alltså att en anfader till farfars mor Ida fanns på denna plats långt tidigare.

Detta väcker många frågor. Runt 1714, då jag först hittar Tomas, är en hård tid i Sverige då Stora nordiska kriget pågår och katastrofen vid Poltava låg nära. Det gällde att stampa fram nya knektar i rotarna och det verkar inte helt otroligt att man ibland rekryterade utomlands. Men hur vanligt var det att de bildade familj i Sverige? Var det bara Tomas som flyttade ”hem”? Eller flyttade hela familjen och varför flyttade Jon tillbaka?

Nya ledtrådar till Tomas Hjort

Av en slump upptäckte jag nyligen (oktober 2019) i Sätilas kyrkobok från 1739 en överraskande notis under födslar (Sätila C:1 sid 329):

”Husmans Thoma Hiorts barn Elin. Fadderm: Päder i Almere, Bängt i Bålg Fadderq: Hustru Anna i Bålg, Ingrid i Almered”

Sannolikheten att detta skulle vara någon annan än ”min” Thomas Hjort känns ganska liten, så troligtvis flyttade han tillbaka eller också flyttade han inte alls. Har gjort sökningar efter Thomas och Elin framåt i Sätilas kyrkböcker, men hittills inte hittat dem.

Ytterligare ledtrådar fann jag vid en genomgång av Marks härads domböcker. Vid sommartinget 1733 med fortsättning vid vintertinget 1734 var Tomas hustru Karin Jonsdotter instämd för brott mot en yppighetsförordning. Det framgår där inte exakt i vad brottet bestått, men förmodligen hade hon burit otillåtna klädespersedlar, t.ex. av siden, i kyrkan. Man kan läsa om målet här.

Det senaste fyndet (april 2024) hittade jag i domboken från vintertinget 1743 (mål 215) där ett antal personer redovisas som inte betalat sina skulder till handelsmannen Christian Lamberg i Kungsbacka. Det framgår där att Tomas var skyldig 7 daler och 25 öre och det sägs där att han öfwergifwit orten för fattigdomb och taget tienst under fabrique i Alingzåhs. Detta bör väl syfta på någon av Jonas Alströmers manufakturer. Jag har ännu inte lyckats hitta något spår av honom i Alingsås.

Nils Hedman

Även en annan anfader, min farfars mormors farfars far Nils Hedman, befann sig i Finland vid den här tiden. Nedan ses en notering från en mönstring som genomfördes i Finland den 23:e och 24:e januari 1789. Det framgår här att Nils låg sjuk i lägret.

Nils tillhörde en rote som bestod av gårdarna Skämmningared, Hökås Storegård och Gunnestorp, samtliga belägna i Hyssna.

Nils var född i Gårdsfogdegården i Hedared, Vedens härad. I tjugoårsåldern flyttar han till Borås, där han anges som salpetersjudare.

En salpetersjudare var en tjänst under Kronan som innebar att man ägnade sig åt framställning av salpeter, som är en av tre ingredienser i svartkrut. Salpetern utvanns ur urinindränkt jord från stall och fähus. Salpetersjudarna kunde vara kringresande, men det fanns även fasta sjuderier, sk salpeterlador. Det är oklart om Nils jobbade som kringresande eller ej. Salpetersjudarna fick i regel borgerliga namn i samband med att man började tjänsten och Nils anges också som Nils Andersson Långberg.

Denna karriär var dock ganska kortvarig. Han gifter sig med Lisa Gunnesdotter 1768. Detta framgår av en notis i Torpa sockens kyrkoböcker. Torpa socken hade vid tiden gemensam kyrka med Borås församling, dvs det som i dag är Caroli kyrka. Jag har ännu inte kunnat spåra Lisas härkomst. I äktenskapsnotisen står det att hennes föräldrar kom från Säms socken i Kinds härad, men jag har inte hittat några spår av dem där.

Deras första barn föds 1770 i Borås, en flicka, men dör vid förlossningen. Två år senare, också i Borås, får man sonen Andreas. Runt 1772 flyttar familjen så till Hyssna och soldattorpet Elmåsen, som övertas efter avlidne knekten Olof Högberg. Här får man ytterligare fyra barn varav tre uppnår vuxen ålder.

Nils deltar sedan alltså i Gustaf III:s ryska krig. Som tur är överlever han kriget och kan ta sig tillbaka till Hyssna. Han slutar sina dagar 1826 i torpet Klippesvedjorna. Torpet finns kvar idag, men det kan vara så att Nils bodde i en backstuga som ska ha funnits på platsen.

Nils och Gustaf III:s ryska krig

I och med att jag vet att Nils var med vid mönstringen i Haapa-Kimola januari 1789, så vet jag av En bok om I15 att han tillhörde den sk Livbataljonen vid Älvsborgs regemente. Det sattes nämligen upp två bataljoner, men den andra var inte framme i Finland förrän 11 augusti 1789.

Livbataljonen marscherade från Svenljunga 14 juni 1788 och kom fram till Karlskrona den 21:e i samma månad. Den 28:e lämnade man så Karlskrona och kom till Helsingfors 12 juli 1788, fem dagar före slaget vid Hogland. Som tur var hann man undan Karlskrona innan det tillfångatagna skeppet Vladislav i november anlände och spred epidemin  återfallsfeber (om detta kan man läsa i Magdalena af Hällströms avhandling ”En sjukdom af högst elakt släkte – återfallsfebern på Sveaborg och i Karlskrona 1788-1789” som man kan hitta på nätet).

Vad som hände bataljonen under dess första år i Finland tiger En bok om I15 om, men 15 juli 1789 deltog man i slaget vid Kaipiais – https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Kaipiais. Nils var säkert inte med bland de stridande, eftersom han ju vid mönstringen i januari angavs vara sjuk i lägret, vilket också var fallet vid en senare mönstring i augusti 1790.

Den 19-20 maj 1790 deltog man i slaget vid Keltis baracker – https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Keltis_baracker.

Den 14 augusti slöts freden i Värälä och 24 augusti genomförde generallöjtnanten Wilhelm Pauli där mönstring i bataljonslägret. Nils angavs fortfarande vara sjuk i lägret och kanske var det detta som gjorde att han kom levande från kriget. Även vid mönstringen hemmavid på Örby hed 1793 antecknades han som sjuk i lägret. 1797 vid Örby hed och 1802 vid Fristad hed, verkar han dock ha varit frisk.

Torkels dotter Karin, min farfars mormors farmor

Karin såg sin far sista gången när hon var 8-9 år. Att Torkel inte kom tillbaka från kriget måste ha berört henne djupt och präglat henne.  För Karin finns dock två trevliga anteckningar som rör hennes flytt, dels från Hajom till Frillesås, dels tillbaka till Hajom, vilket väl ändå indikerar att livet flöt på:

Min tolkning:

Pigan Karin Torkelsdotter som nu flyttar til Frillesås församling ähr född i Foutskäls Soch. 1780 den 28 junii. Kan wäl läsa innantil S: Lutheri Cateches och mycket på förklaringarna utantil samt förstår enfaldigt. Til H:H Nattward ware hon sidste gången d. sidste sept: månad och till förhör i dag. Til lefwernet är hon ärlig och til Äktenskap såwida wetterligit är ledig. Wittnar af Surteby Prästeg. Den 6 octob: 1800

                                                           Olof Torell
                                                              Pr: & Pastor Loci

På andra sidan av anteckningen anges följande:

Å andra sidan nämnde piga Karin Torkelsdotter flyttar nu efter 3:ne åhrs tjenstetid här i församlingen, till Haijom socken, Berghems pastorat med till alla delar lika witnesbörd som hon fått med sig hit, undantagande att hon för närwarande skall wara förlofwad med drängen Sven Börgesson wid Skallared i Haijom. Frillesås Prästeg. d: 13 Oct. 1803

                                                                         Carl A Ahlgren
                                                                         ?? Präst

Karin och Gunne

Karin gifte sig 1804 med Sven Börjesson och fick två barn ihop med honom innan han 1808 dog i Stockholm. Några år senare finns följande flyttnotering om Nils Hedmans son Gunne:

Sedelegande dräng Gunne Nilsson, som afflyttar til Hajoms Församling, Berghems Pastorat och torpet Bölabron och säger sig vara Trolofvad med Enkan Karin Torkilsdr. Därstädes, lämnas det intyg at han är född här i Hyssna församling d. 5 Jan. 1779 har under enfaldig Chtendoms Kunskap och ärlig samt stilla vandel, brukar sine salighets medel och är härstädes, från vetterlig egtenskaps förbindelse, ledig.
Sätila Prästg. d. 28 Sept. 1809               B Schånberg
                                                                            Kyrkoherde

Att Gunne har ”enfaldig” i kristendomskunskap betyder säkert inte att han var dum, utan snarare att kunskapen var begränsad. Att han brukade salighetsmedlen innebar att han togs nattvarden regelbundet.

Gunne och Karin gifter sig i april 1810 och redan i september samma år föds sonen Lars Gunnesson, min farfars mormors far.