Fotskäl

Fotskäl

Fotskäls socken ligger i Marks härad i Marks kommun.

Sörvilg, Västergården

Farfars mormors farmor Karin Torkelsdotter var föddes på soldattorpet under Sörvilg Västergården. Även Karins far, Torkel Hollsten, föddes här (1751). Han var soldat och dog i fångenskap i Finland 1789 under Gustaf III:s ryska krig. Karin gifte sig sedemera med Gunne Nilsson, som var son till soldat Nils Hedman från Hyssna. Nils och Torkel var ungefär jämngamla och ingick i samma kompani i Älvsborgs regemente och bör alltså ha varit bekanta. Läs mer om Torkel med flera här…

Sörvilg 1720

Lantmäteriet, 1720, utsnitt.

Nedan en karta som visar soldattorpet. Mellan åarmarna återfinns tre torp märkta ”ST”, strax söder om vägen som leder upp förbi Sträte och Sörvilg Västergård.

Häradsekonomisk karta Tostared, 1890. Lantmäteriet, utsnitt.

Tre rotar hade alltså sina soldattorp på platsen:

  • Nr 157 Sörvilg Västergården (det i mitten)
  • Nr 160 Törestorp Skattegården (100 m väster om 157)
  • Nr 185 Fotskäl Kullen (öster om 157)

Karins farfar, soldaten Jon Tomasson Hollsten, bodde här mellan 1749 och 1774 varefter torpet togs över av sonen Torkel. Jon flyttade efter ”pensioneringen” till Sandryd Kronogård.

Bönhult Storegård

Här föddes Karin Torkelsdotters mor Ingeborg Arvidsdotter 1760. Ingeborgs far Arvid Bengtsson dog när hon bara var tretton år. Av faderns bouppteckning framgår att hemmanet nog var ganska välbeställt. Nedan ett utdrag från detta (klicka för att förstora):

Marks häradsrätt FII:16 sid 31

Här anges ”En fjärdedels skattejord uti kronoskattehemmanet Bönhult Östergård”. Ett kronoskattehemman var en gård som tidigare varit kronohemman, men friköpts från kronan. Efter vad jag kunnat se har Östergården varit ett annat namn på Storegården.

Man hade väldigt många kreatur, nämligen en häst stor, en brun dito, en häst 2 år gammal, en rödstjärnad oxe, en röd dito, en svartspättig ko, en svartryggig, en svartbläsig, en vit, en röd, en rödhjälmig, en rödhjälmig kalv, sex får, tre lamm och ett svin.

Man kan notera att tidens kor var långt ifrån dagens standardraser.